Tove Jansson seura  
Tove Jansson -seura ry.
info@tovejanssonseura.fi

Plättkalas för Tove

 
Har du lust att komma till vårt hönshus på plättkalas fredag kväll? Ett par flickor framför en inbjudan till Tove Jansson. Muminfamiljens skapare hade kommit till Karis för att måla en väggmålning i den nya skolan. Vi var fem halvvuxna scoutflickor i en patrull. Vi älskade muminfigurerna och kallade oss efter dem: Gafsan, Filifjonkan, Hemulen, My.. Jag var Mårran, den avskräckande. Vi trodde att Tove kunde vara ganska ensam på kvällarna på Sosis (Societetshuset, köpingens enda inkvarteringsplats på 1950-talet), varför vi bjöd in henne på besök.
 
På fredag såg vi Tove på långt håll närma sig på cykel. På sig hade hon en klockskuren skogsgrön ulster och ett modernt patellabälte. Vi bjöd in vår gäst i det lilla hönshuset som vi fick husera i. Där fanns en plåtkamin och bakom ett hönsnät fanns ruvningsbåsen som vi använde som förvaringsplats och därtill ett vingligt bord och fruktlådor av trä som tjänstgjorde som stolar. Allt ordentligt städat och snyggt. 
 
De plättar vi turvis stekte på kaminen skulle naturligtvis vändas i luften med avslappnad  handled. Den konsten hade vi tränat på vid många lägereldar. Mor Saga hade bidragit med jordgubbssylt och dessutom kokade vi te.
 
Tove var en strålande gäst. Hon visade inte med en min att hon skulle ha varit överraskad under hönshusbesöket. Tvärtom, hon åt många plättar och underhöll oss länge. Hon berättade om sina äventyr som ung flicka i Stockholm hos sina morföräldrar. Där hade hon lekt vilda lekar med de andra barnen på det gamla höghusets vind, därifrån man via en taklucka kunde ta sig till andra tak. Man använde rep och lekte Tarzan. Mellan historierna meddelade hon att hon måste gå bakom knuten bland nässlorna. Kvällen var sen då Tove gav sig av, det var september och mörkt.
 
På vintern fick vi post av Tove. Hon skickade muminplanscher för hönshusets väggar och på sidorna hade hon skrivit meddelanden och tack för visiten. Detta visar tydligt Toves natur. 
 
Flera årtionden senare såg jag Tove i WSOY:s  trappa. Det förargar mig fortfarande att jag inte stoppade henne och tackade för detta minne. Jag älskar Muminfamiljen. Tove var en stor konstnär och en god människa.
 
Rita Hassi
(6.9.1938-9.8.2014)
 
 
Översättning 8.9.2014
 
Gun Österberg (Sniff)
 

Översättarens tillägg;

 
Många år senare träffade översättaren Tove på gården i Purnu (Orivesi). Hon log lite blygt och sade att hon trodde att vi träffats tidigare. Visst, sade jag - men det var så länge sedan ..... Berätta, bad Tove - och jag berättade. Hon gav till ett gapskratt. Det besöket glömmer jag aldrig sade hon. Jag har aldrig, varken förr eller senare frusit så mycket! Jag tror henne. Vägen från Karis till hönshuset vid skolan i Billnäs kantades inte då av fabriksbyggnader utan var helt öppen för alla vindar.
 
Vi hade själva tapetserat hönshusets väggar med tidningspapper och prytt dem med handmålade muminfigurer och en stor bläckfisk. Vår patrull inom Karisflickorna hette nämligen Bläckfiskarna.  
 
När vi långt senare utrymde hönshuset, fann vi ännu där en gammal mugg där vi sparat alla Toves fimpar som reliker. Om planscherna hon sänt eventuellt finns i Karisflickornas arkiv är okänt. 
 
"Mor Saga" var mor till skribenten och kusin till översättaren. Hon var lärare vid Billnäs skola, som hade en liten trädgård jämte hönshus mellan skolhuset och ån.  

 

 

 

HTML hit counter - Quick-counter.net